Jag tänker mycket på det här med hur vi behandlar vår hjärna. Det är så sällan som den får vara i tystnad. Det pratas, lyssnas på musik och poddar, omgivningen tjattrar, bilar låter, barn skriker, ens egen röst används, TV-programen brölar och samtal ska ringas.
När finns det egentligen tid för tystnad?
Jag inser ofta att jag är mer beroende av tysta stunder nu än innan. Ibland behöver jag bara stänga av och låta det vara helt ostimulerat.
Helt enkelt våga välkomna tankarna att ta sig fram utan mål, låta intrycken försvinna förbi utan att fastna och framförallt låta en själv att bara finnas till.
Är övertygad om att vi behöver vila från intryck och ljud för att må bra och orka.
Veckans uppmuntran är alltså att våga stänga av.
Skippa hörlurarna nästa gång du går ut. Prova att vara hemma utan att distraheras av ljud och gå en promenad utan musik. Det är fantastiskt skönt!
,. om man kunde fånga tystnaden på bild så skulle den kanske se ut såhär.